Sluta fokusera på sjukskrivningstalen, öka istället medvetenheten om inverkan av arbetsmiljö och genus – 2015
Detta framhöll Ingibjörg Jonsdottir, professor och verksamhetschef vid Institutet för Stressmedicin, Göteborg, då hon under årets konferens i kognitiv medicin föreläste om arbetslivets utmaningar. Genom sin föreläsning lyckades hon att engagera en stor del av publiken och ge tyngd åt temat för dagen.I sitt framförande påpekade hon vikten av att ändra det synsätt vi har på sjukskrivningar till följd av stressrealterad ohälsa. Hon menade att vi först och främst behöver förstå att de könsskillnader som ses där sjukskrivningar och utmattningstillstånd är betydligt vanligare bland kvinnor speglar den låga upplevelsen av kontroll och de höga krav som finns inom kvinnodominerade yrken och under samma betingelser drabbar män i samma omfattning. Ofta rör sig detta om arbeten inom vård, omsorg och service som alla har gemensamt att de kräver social kontakt och/eller personligt engagemang. Arbetsuppgifternas komplexitet i offentliga organisationer har ökat och likaså har tempot. Även organisationens möjligheter spelar här en roll, t.ex. storleken på arbetsgrupper och chefernas ansvar samt deras möjligheter att påverka arbetssituationen, menar Ingibjörg. I föredraget tog hon också upp individuella faktorer som har att göra med genus; lever individen i ett ojämnställt hem, särskilt då det finns vårdbehov av t.ex. barn eller föräldrar ökar också risken och förekomsten av utmattning. Ofta tar kvinnorna ett större lass här. Detta poängterade hon återigen är en konsekvens av genus och inte av det biologiska könet.Ingibjörgs lösning är att vi slutar fokusera på sjukskrivningstalen och istället ökar vår medvetenhet om att arbetets komplexitetsgrad ökat, att uppgifterna förväntas utföras med högre hastighet än tidigare och att genus spelar roll. Det gäller därför att arbeta preventivt med de som riskerar hamna i sjukskrivning.” Detta t.ex. genom att ta till oss och använda oss av den kunskap som finns om gynnsamma faktorer såsom ett gott arbetsklimat. Hon poängterade också värdet av att se till både individens och företagets faktorer. Man bör i möjligaste mån arbeta tillsammans med arbetsplatsen, menade hon. Man behöver förstå att vid arbetsåtergång måste man se till vilka brister som finns i arbetsmiljön och förstå att arbetsförmågan är kontextberoende. Detta blir särskilt tydligt då vi tittar på de vanliga symtom som förekommer vid utmattningssyndrom; trötthet och kognitiva svårigheter där bristande exekutiva funktioner, uppmärksamhet och koncentrationsförmåga ofta är mest framträdande. De kognitiva svårigheterna kan innebära att en patient inte klarar att återgå till samma arbetsuppgifter och/eller till samma arbetsplats.Det är vår förhoppning att det engagemang som blev synligt vid denna och flera andra föreläsningar under dagen nu kan ge upphov till diskussion och nytänkande på flera nivåer inom området.Isabelle Rydén
Tredje nationella konferensen i Kognitiv Medicin – arbetsliv och kognitiv hälsa – 2015
Diskussionen var stundtals mycket livlig inte minst när Ingibjörg Jonsdottir, professor och verksamhetschef vid Institutet för Stressmedicin, Göteborg hävdade att i dagens samhälle med komplexa uppgifter inom en rad yrken är förebyggande arbetsmiljöarbete nödvändigt för att sjuktalen skall gå ned. Hon hävdade också båda könen reagerar på samma sätt vad avser belastning och att könsaspekten därför inte har betydelse för sjuskrivningstalen. Däremot spelar genusfaktorn roll. När första barnet har fötts ökar sjukskrivningstalen för kvinnor.
Rehabiliteringsmedicin har goda förutsättningar att skärskåda kognitiv problematik och hur man skall gå till väga för att kompenserera för nedsättningarna. Kunskaperna om kognitiv nedsättning i sjukskrivningssammanhang är emellertid bristfälligt spridd. Det gäller både vad avser sjukdomsdiagnostik och analys av arbetsförmåga till följd av sjukdom. Här finns en potential för förbättring. Svensk Förening för Kognitiv medicin som anordnade konferensen ställer gärna upp som kunskapsförmedlare inom området.
Välbesökt kognitionsmedicinskt seminarium om exekutiva funktioner – 2015
I veckan som gick hölls i Göteborg ett välbesökt seminarium om exekutiva funktioner. Uppemot nittio åhörare lyssnade på Arto Nordlund när han inledningsvis redogjorde för den exekutiva funktionens olika skepnader och att deras tydliga kopplingar till de främre hjärnregionerna. Han sällade sig till dem som anser att exekutivitet är något annat än komplex uppmärksamhet.
Ingibjörg Jonsdottir klargjorde därefter engagerat att kognitiv svikt är den centrala komponenten vid utmattningssyndrom och att det är den som förhindrar återgång i arbete. Hon nämnde också en studie som intressant nog påvisat ett samband mellan minskad tjocklek i cortex frontalt och utmattningssyndrom.
Birgitta Johansson som länge tagit den mentala tröttheten efter traumatisk hjärnskada på allvar fortsatte sedan. Hon berättade om olika behandlingsstudier där hon försöker minska den trötthetsbetingade funktionsnedsättningen. Här redogjorde hon för en egen studie som visat en tydlig korrelation mellan mental trötthetsgrad och grad av mental förlångsamning. Hon menar att det inte är osannolikt att det är den nedsatta mentala processhastigheten som är den primära manifestationen och tröttheten sekundäreffekten.
Intresset för exekutivitetens olika ansikten och deras samband med olika sjukdomstillstånd, arbetsförhållanden och levnadsomständigheter visade sig vara stort och många uttryckte intresse för fler seminarier inom området
Seniormässa i Malmö – 2015
Mässan som under onsdagen den 6 maj 2015 var öppen för allmänheten drog en hel del folk. Stort intresse drogs också till den föreläsning som professor Lennart Minthon och docent Elisabeth Londos från Minneskliniken SUS höll. I denna tog de bland annat upp frågan ”Är demensdiagnos nödvändig?”. Publiken fick se en resa som startade ute i universum där jorden sågs som en vacker boll och sedan zoomades jorden in ända ner till marknivå för att slutligen landa i en människas hjärna. Vi åskådare fick också lära oss att i solsystemet finns ca 100 000 000 stjärnor och att det i var och en av våra hjärnor finns ca 100 000 000 hjärnceller. De presenterade oss en genomgång av de vanligaste demensdiagnoserna där Alzheimersdiagnosen står för mellan 60 och 80 %. Sammantaget ett intressant föredrag som uppskattades utav de många åhörare som fyllde samtliga stolar vid Stora scenen.
AD/PD i Nice – 2015
Vid AD/PD mötet i Nice 18-22 mars 2015 framkom entydigt vikten av att i läkemedelsstudier använda av biomarkörer för att identifiera med Alzheimers sjukdom. Däremot menade många att det inte finns stöd för deras användbarhet i klinisk praxis. Skälet är att markörerna inte har tillräckligt hög sjukdomsspecificitet. Flera studier som presenterades handlade om tau som har en tydligare koppling till sjukdomsutvecklingen än beta-amyloid. En passiv immuniseringsstudie i tidig fas med fokus på säkerhet visade positiva effekter kognitionen men det fanns också biverkningar. Även om föredragen om vaskulär kognitiv sjukdom lyste med sin frånvaro delgavs intressant studieresultat om kopplingen mellan beta-amyloid och vitsubstanssjukdom, fördelningen mellan Alzheimer’s sjukdom, vaskulär demens och deras kombinationer på en minnesklinik, skillnaden mellan tidigt och sent debuterande subkortikal sjukdom och APOE genotypens betydelse vid vaskulär kognitiv sjukdom.
IPA möte Bryssel Del 1- 2014/2015
Första mötesdagen på IPA (International Psychogeriatric Association) i Bryssel
Första dagen på IPA:s möte var fyllt av överraskningar. Eftersom jag själv arbetar med företrädesvis äldre med såväl begynnande minnessjukdomar som depressioner och andra psykiatriska sjukdomstillstånd, var denna första dag något omskakande. Representanter från Europa, Indien och Taiwan, redogjorde för sina lands insatser inom området äldrepsykiatri och geriatrisk omvårdnad åt äldre. Och det skiljer sig väsentligen. Många insatser sker inom området äldrepsykiatri och demenssjukdomar vad gäller både behandling och omvårdnad. Men vem gör jobbet?
Enligt WHO, där uppgifter publicerades av prof Anne Pot, framkom att den grupp personer som gör det mesta av den informella vården, är arbetande kvinnor. Äldre mentalas sjukdomar sköts av ett kvinnligt familjeuppoffrande! Man diskuterade om en av orsakerna till detta är, att kvinnor inte utgör lika stor del av arbetskraften, där män, åtminstone i Europa, utgör majoriteten.
Inte nog med detta.
Dessutom fortsatte Anne Pot med att forskningen idag dessutom förstärker sociala orättvisor.Starka påståenden i ett allt ekonomiskt svagare Europa. Hon avslutade krasst med, att ålderspsykiatrin och demensvården helt enkelt är obetald.
Hur ser det ut i Europa vad gäller läkare inom t ex äldrepsykiatrin? Ja, det är underbemannat med hänsyn till normen. I Belgien, är det en nästan 50 % läkarbrist inom äldrepsykiatrin sett på antal läkare på 100000 invånare. Däremot står sig länder som Portugal och Nederländerna betydligt bättre. Dessa har t o m äldrepsykiatriska kliniker och specialiteter inom området.
Nedrustning, med en minskning av antal slutenvårdsplatser åt patienter med psykisk ohälsa har skett i Sverige. Detta drabbar naturligtvis även de äldre. Med hänsyn till att 19 % av vår befolkning är över 65 är, och livsrisken insjukna i depression är 50 % upp till 70 år, är den ökande andelen äldre något som måste beaktas! Visserligen är det oftast de svåraste depressionerna som kräver sjukhusvård, men även tidig behandling kan var skillnaden mellan liv och död. I synnerhet, då antalet äldre som suiciderar är en stor andel, ca 500 om året.
Lyckligtvis väntar Sverige på beslut om att införa en tilläggsspecialitet inom äldrepsykiatri. Målbeskrivningen har varit ute på remissrunda. Beslut väntas.
Dr Sparring-Björkstén berättade något överraskande om detta faktum under första dagen på IPA. Hon har tillsammans med idogt strävande och envisa medlemmar i Svensk Förening för Äldrepsykiatri (SÄPF), länge arbetet för detta. Och äntligen verkar Sverige, likt andra europeiska länder, få en liknande specialitet. Hennes poster om utvecklingen från de första stegen, fram till remissförfarandet, mottogs med stor entusiasm internationellt.
Mikael Nornholm
IPA möte Bryssel biokemi och sociologi i fokus Del 2 – 2014/2015
Bryssel är vacker innan juletid! Julspel och Manneken-Pis! Tro det eller inte – nej, det handlar inte om biosociologi i dess rätta mening. IPA hade däremot gjort ett djärvt drag, genom att föra samman en framstående grundforskare inom Alzheimers sjukdom, dr Strooper med professor Carol Brayne (ja, hon heter faktiskt så; inte ”Brain” dock) från Cambridge och detta drag var sannerligen lyckat. Emedan biokemisten, som arbetar med ett ämne nära Nobelprisklass, talade om komplicerade mutationer och stereotypier för uppkomsten av Alzheimers sjukdom, svarade professor Brayne med en helt annan sida av myntet – fokus på patientens och anhörigas vilja!
Inte många stora farmakologiska genombrott inom alzheimerforskningen har skett de senaste 15 åren, i alla fall inte vad gäller behandling av de grundläggande sjukdomsmekanismerna för att modifiera själva sjukdomsförloppet. De senaste årens studier med monoklonala antikroppar, riktade mot det ”onda” amyloidet har prövats, men ingen dramatisk verkan har setts generellt. Några studier har dock börjat behandla tidigare, vid tentativa förstadier till Alzheimers sjukdom. Detta eftersom man trots allt sett viss positiv effekt på minne och allmän funktion vid just mild demens av alzheimertyp.
Dr Strooper talade dock om en helt annan angreppspunkt: enzymerna sekretaserna. Sekretaserna klyver nämligen ett ”förstadie-protein” (APP) på ett felaktigt vis: delvis p g a mutation ; delvis p g a slumpen. Därför menar dr Strooper, att man borde återuppta dessa sedan tidigare misslyckade studier på beta – och gamma sekretashämning. Detta trots att en tidigare stor lovande studie, tyvärr gav biverkningar i form av magblödningar och hudcancer, varför den av naturliga skäl avbröts. Dr Strooper påstår dock, att man borde prövat en mindre dos och samtidigt hållit nere annan sjuklig process som löper parallellt, nämligen NOTCH-påverkan och andra, enligt honom, nyupptäckta mekanismer som Sema3a och Neuroregulin. Saker jag hitintills aldrig hört talas om, måste jag erkänna! Intressant!
Professor Brayne, klargjorde dock, utifrån sociobiologiska faktorer, att demenssjukdomar är, krasst uttryckt, ”in a tight spot”. Hon påstod att kanske attityderna till dem, har att göra med ett förnekande av åldrandet i sig? Och varför diagnosticera? Vad är risken med överdiagnostik? Överdiagnostik, menade hon, ger inte de önskade effekter av behandlingen man hoppats på … DSM (diagnostisk manual) har ju inte som syfte att, som hon förklarade vidare, att etikettera personer. Och hur påverkas behandlingen och bemötandet med hänsyn till VEM som diagnosticerar patienten? Vilka ”glasögon” har du på dig som läkare? Geriatrikens? Allmän specialistens? Neurologens? Psykiaterns?
Dessa reflektioner är saker som jag själv endast undermedvetet snuddat vid, trots jag arbetat kliniskt i snart 15 år inom området. Funderingarna ligger dolda i en stor gryta av årtal av ansträngningar och intellektuellt arbete med att just sätta diagnos och förhoppningsvis få alla inblandade att må så bra som möjligt. Naturligvis predikade dr Brayne för att man skulle fokusera på den drabbades och anhöriges behov. I en ganska genomträngande analys av forskningen gentemot andra kvantitativa framsteg, klargjorde hon att man tappat väsentligt i den personcentrerade och miljöfokuserade synen på demenssjukdomar. (De nationella riktlinjerna i Sverige, poängterar dock vikten av detta!) Andra faktorer måste studeras mer ingående är: – Den drabbades och anhörigas vilja – Etik – Juridik – Betydelser av hur de anhöriga själva uppfattar bemötande och information/kommunikation. ”Mind-blowing” – men samtidigt självklarheter!
Stipendieutdelning i Huddinge – 2015
Den 22 januari 2015 delades 2014 års stipendium. Stipendiet tilldelades denna gång Ulrika Akenine, forskningssjuksköterska vid Enheten för kliniska prövningar, Geriatriska kliniken Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge och doktorand vid NVS, Karolinska Institutet.
I takt med att forskningen kring kognitiva sjukdomar har ökat under de senaste åren, har också möjligheterna för personer med en kognitiv nedsättning att delta i olika forskningsprojekt ökat. Årets stipendiat har sökt medel för fortsatt arbete i syftet att beskriva och förbättra denna patientgrupps situation som försökspersoner i olika typer av forskningsprojekt. Juryns motivering löd: “För sitt personcentrerade arbetssätt i en verksamhet med hög kompetens och långvarig erfarenhet av läkemedelsprövningar inom ett centralt kognitionsmedicinskt område.”
Varje år delar Svensk förening för kognitiva sjukdomar ut ett stipendium á 10 000 kr till den person eller grupp som bidragit med en idé, arbetsmodell eller på annat sätt förbättrat den kognitionsmedicinskt inriktade vården i Sverige.
Vi gratulerar Ulrika Akenine och välkomnar er övriga läsare att söka inför nästa utdelning!
Strategikurs ”Strategier att hantera mottagande av patienter med kognitiv svikt och annan kulturell bakgrund” – 2015
Fredagen den 20 februari 2015 anordnade Svensk Förening för Kognitiv medicin sin 8:e Strategikurs i ordningen. Årets tema var ”Strategier att hantera mottagande av patienter med kognitiv svikt och annan kulturell bakgrund” ett högaktuellt och viktigt ämne idag. Det blev en spännande och lärorik dag som väckte många tankar med hjälp av våra föreläsare; Parvin Pooremamali, Rozita Torkpoor, Josephine Hermansson och Agnes Botond
Kognition och psykiatri Del 1 – Psykopati- 2014
Svensk Förening för Kognitiv medicin kommer att framöver att publicera ett antal inlägg om de olika föredragen från årets konferens i kognitiv medicin – fokus psykiatri. Vi börjar med Malin Pauli, leg. psykolog, doktorand och specialist i klinisk psykologi med inriktning på neuropsykologi, verksam vid Rättsmedicinalverket i Stockholm som föreläste om kognitiva funktioner vid psykopati.
Psykopati och antisocial personlighetsstörning är vanliga diagnoser inom både kriminalvården och rättspsykiatrin. Framträdande symtom är bristande emotionsreglering, relationssvårigheter och impulsivitet. Inlärningsmässigt tycks personer med psykopati i större utsträckning vara inriktad på belöning, mindre känslig för bestraffning och mindre benägna att lära sig från feedback.
Uppmärksamhetsmässigt råder ofta en obalans mellan stimulistyrd (bottom-up) och målinriktad (top-down) bearbetning. Robert Hares definition, som baseras på skattningsskalan PCL har länge varit den dominerande definitionen för begreppet. Idag debatteras psykopatibegreppet intensivt och kanske är tiden kommen för begreppet att iträda sig en ny kostym som ger utrymme åt kognition, personlighetsmodeller och undergrupper.
Malin Pauli presenterar framtida intressanta spår för psykopatiforskningen, där just kognition är av framträdande betydelse. Pauli menar bland annat att tidigare forskning främst fokuserat på exekutiva funktioner som en domän i förhållande till psykopati. I sitt kommande doktorandprojekt vill hon bygga vidare på detta och fördjupa forskningen genom att titta på de specifika exekutiva funktionerna. Förhoppning är att bättre förstå vad svårigheterna hos dessa personer består i, dess mekanismer och etiologi.
Vi önskar Pauli lycka till med sitt doktorandprojekt och ser med spänning fram emot hennes avhandling vilken ingår som del i projektet ”Från gen till hjärna: Olika aspekter av psykopatibegreppet.”
Kognition och psykiatri Del 2 – Depression- 2014
Svensk Förening för Kognitiv medicin publicerar ett antal inlägg om de olika föredragen från årets konferens i kognitiv medicin – fokus psykiatri. Denna gången har turen kommit till Åsa Hammar, professor och specialist i neuropsykologi, verksam vid universitetet i Bergen där hon leder forskargruppen Bergen Mood and Cognitive Function group som föreläste om kognitiv funktion och depression.
Klassiskt har man tänkt att de kognitiva nedsättningar som uppkommer vid depression kommer att normaliseras i takt med patientens återhämtning, ”Det är inget att oroa sig för” har det sagts. Men Åsa Hammar, professor och psykolog vid Institutionen för biologisk och medicinsk psykologi, Universitetet i Bergen såg något annat. Många av de patienter med depression som hon mötte uttryckte och upplevde inte att de kognitiva symtomen försvann. Här började hennes forskning kring depression och kognition, där hon sedan dess sökt svar på frågor som: Vad händer med den kognitiva svikten när depressionen och dess symtom lättar? Vad har tiden för betydelse i sammanhanget? Är den kognitiva svikten vid depression irreversibel?
Åsa menar att det ofta är just de kognitiva symtomen som först ger sig till känna hos patienter med depression och de som kvarstår längst efter att depressionen lättat. I detta uppstår ofta stora svårigheter för många patienter när de ska återgå till arbete och förväntas prestera 100 % utifrån en nedsatt kognitiv förmåga. Många uttrycker också att de använder en stor del av sin kognitiva kapacitet att hålla undan återkommande depressioner vilket gör det ännu svårare att leva upp till omgivningens krav.
Åsas forskning har bland annat visat på nedsättningar gällande inhibering och set-shifting vid depression, nedsättningar som kvarstod även efter det att många depressionssymtom gått i remission. Hypotesen kring varför dessa nedsättningar förekommer vid depression är att dessa exekutiva funktioner behövs för att kunna bryta ruminering och negativa tankebanor. Vi behöver kunna inhibera negativa tankebanor och byta fokus till något annat, vilka är svårt för många patienter med depression. Utifrån detta genomför Åsa nu en studie där hon vill undersöka om dessa förmågor kan förbättras genom träning med en förhoppning om att på så vis kunna förebygga återfall i depression. Den som drabbas av depression drabbas inte sällan av känslor av hopplöshet.
Vi är glada att ha en så hoppfull depressionsforskare på fältet och ser fram emot att ta del av hennes framtida forskning som kan få stor betydelse för de drabbade.
Vas-Cog Japan – 2014
Cerebral småkärlssjukdom i hjärnan tas på allvar i Japan. Det märkte Anders Wallin som hade bjudits in att tala om denna sjukdomsgrupp vid 5:e nationella japanska Vas-Cog mötet i Kyoto 23 augusti 2014.
På bilden ses Anders Wallin tillsammans med ordföranden i japanska Vas-Cog sällskapet prof Hidekazu Tomimoto. De två höll också föredrag på Mie universitetet där prof Tomimoto har sin verksamhet.
Välbesökt seminarium i kognitiv medicin – 24 september 2014
Den 24 september hölls ett fullpackat seminarium i Ivar Östholmlokalen på Medicinarberget i Göteborg. Cirka 70 aktiva personer inom området deltog. Presentationerna som handlade om pågående projekt ffa vid Sahlgrenska Akademin spände från djurmodeller till sjukdomar, livstilfaktorer och vad man kan göra för att bibehålla de kognitiva funktionerna. Det är uppenbart att den kognitiva infallsvinkeln binder ihop områden såsom neurologi, psykiatri, internmedicin och flera andra områden liksom basal och tillämpad forskning något som också framkommer i en aktuell artikel i Läkartidningen, http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2014/09/Kognitiv-medicin-far-stod-i-DSM-5/#.VCqoja7RanY.gmail
Samtidigt är det tydligt att vi behöver harmonisera och öka tillförlitligheten i den kognitiva diagnostiken. Vi behöver också mer specifika kunskaper om hur kognitiv nedsättning tar dig uttryck under olika delar av förloppet vid t.ex. stroke, epilepsi, trauma, neurodegenerativa sjudomar och stress och hur de kognitiva funktionerna påverkas vid olika behandlingsåtgärder. Centrum för kognitiv medicin ser som en av sina viktigaste uppgifter att bidra till den utvecklingen
Rapport från AAIC i Köpenhamn – 2014
I veckan som gått, genomfördes AAIC (Alzheimer’s Association International Conference) i Köpenhamn. Över 4000 deltagare från 25 olika länder. Tema var nutrition och livsstilssjukdomar.
Professor Mia Kivipelto presenterade data från den så kallade FINGER-studien. Bland annat såg man förebyggande effekt av mental och fysisk stimulans hos äldre med risk för demenssjukdom.
Annars fortsatte kampen mellan vilka diagnostiska markörer som är bäst. PET (Positronemissions-tomografi) vinner mark mot ryggvätskeprov.
Samtidigt står biologiska markörer i likvor sig väldigt starka och robusta som diagnostiska instrument. Detta poängterade både Kaj Blennow och docent Oskar Hansson från Göteborg respektive Malmö under två olika sessioner.
Diskussionen om huruvida stora kliniska studier eller mindre interventionsstudier på selekterat material ska göras eller inte. Stora, prospektiva, dubbelrandomiserade studier är båda långa och dyra genomföra. Dr Bruno Vellas diskuterade under öppningsanförandet, olika framtida strategier för studier. Innan hans tal, hann Prinsessan Benedikte av Danmark inviga med stående applåder, då hon gång på gång betonade vikten av att ta Alzheimers sjukdom på allvar, stärka forskningen och stötta såväl patienter och anhöriga. Prinsessan Benedikte har även samarbetat med vår Drottning Silvia avseende projekt för demenssjukdomar avslöjades det.
I övrigt, dominerade posters från otal deltagare världen över. Sverige var starkt representerad av såväl Karolinska som Sahlgrenska akademin och Verksamhetsområdet för Minnessjukdomar i Malmö. Som vanligt fann flera nya markörer som potentiella diagnostiska redskap. Dessa tas företrädesvis i likvor, men fram till idag är betamyloid, total-Tau och fosfor-Tau suveräna. Flera posters handlade följaktligen just om detta. En intressant poster diskuterade om personlighetens betydelse hos anhörigvårdaren. Skillnader i graden av neuroticism eller möjligheter till öppenhet för nya erfarenheter hos den som vårdar, är motsatser som har speciell betydelse, fastslog man. En poster som stack ut var från Migrationsskolan i Malmö. I ett samarbete med Danmark, har man påbörjat ett utbildningsprogram för hur man ska bemöta patienter med demenssjukdom från andra etniska minoriteter. I Danmark har man utvecklat ett test CNTB, (Cross-Cultural Neuropsychological Test Battery) som ska vara mer anpassat för den förändliga i demografin i Europa.
Avslutningsvis måste nämnas, att flera posters hade tema Diabetes, Hypotyreos, Hjärt – och Njursvikt samt andra komplicerade kroppsliga sjukdomar och deras samband med demenssjukdomar. Undertecknad fick en känsla av att verksamhetsområdet Kognitiv Medicin är på väg in i diskussionerna om demens ordentligt. Jag saknar dock fortfarande diskussioner runt ADHD, Autismspektrumstörningar och möjligtvis mer om depressions – och ångestsjukdomarnas betydelse.
Kanske nästa års konferens i Washington hittar dit. Förhoppningsvis, lyckas man fortsätta med kliniska framsteg vad gäller diagnostik och i synnerhet behandling under kommande år dock. Vi behöver mer framgång i behandlingsarsenalen. Fram till dess, får livsstilsfaktorer fortsätta styra, samt att vi använder den behandling vi har idag, i väntan på något bättre.