Mitt under coronapandemins andra våg gick Svensk Förenings för Kognitiv Medicins åttonde konferens av stapeln på temat Kognitiva (bi-) effekter av medicinsk behandling. På grund av omständigheterna skedde konferens helt online och vi hade ett stort antal deltagare detta år, totalt var det 150 personer som var anmälda, vilket är rekord, och troligtvis ett resultat av att konferensen detta år skedde helt digitalt och var kostnadsfri. När dagen inleddes var 90 personer med via Zoom. Deltagarantalet steg sedan något och under resten av dagen låg antalet deltagare på drygt hundra personer.

Vid introduktion av dagens konferens hälsade Anders Wallin från styrelsen välkomna och Petronella Kettunen berättade om praktiska detaljer som är viktiga att tänka på vid en digital konferens och gav en överblick över dagens konferens. Anders introducerade sen ämnet Kognitiv Medicin och föreningens arbete kring detta. Anders påtalade utmaningen i att definiera ämnet kognitiv medicin och vad kognition är samt hur det är kopplat till en mängd olika sjukdomar. Publiken var redan under introduktion aktiv i chatten med frågor. Moderator under dagen var Per Johansson från Enheten för Kognitiv medicin, Ängelholms sjukhus.

 

Första presentationen gavs av professor Elias Eriksson från Göteborgs universitet. Temat för denna presentation var psykofarmaka och kognitiv funktion och hur signalämnen påverkar kognitiv funktion. ”Hur kan vi kartlägga inflytandet av ett visst signalämne på en viss funktion?” var en av frågorna som togs upp.  Mycket är fortfarande okänt men studier pågår och lyssnarna fick en överblick över vilken typ av studier som gjorts och görs inom området. Många av de intressanta upptäckter som gjorts inom området har sitt ursprung i slumpmässiga och ofta överraskande kliniska effekter av läkemedel som testats inom psykiatrin. Så var tex fallet när SSRI läkemedel utvecklades.

Andra presentationen hölls av Maurits Johansson som är doktorand och ST-läkare i Psykiatri på Helsingborgs Lasarett. Temat för Maurits presentation var mediciners effekter i form av apati och depression i relation till kognitiv sjukdom. Apati och depression är vanligt vid MCI och kognitiv sjukdom och leder till flera negativa konsekvenser för patienterna, tex sämre livskvalitet och försämrad kognition. Apati och depression överlappar ofta i symtom men är också skilda fenomen. Symtomen vid apati och depression överlappar också med symtomen vid kognitiv sjukdom och har ofta sin orsak i den kognitiva sjukdomen vilket gör differentialdiagnosticering komplicerat. Adekvat behandling av apati och depression vid kognitiv sjukdom kan förbättra patienternas utsikter vad gäller bl a ADL-förmåga, livskvalitet och anhörigbörda. Ett varningens finger höjs för användning av SSRI-preparat hos personer med kognitiv sjukdom höjs även om det vetenskapliga underlaget är begränsat. SSRI kan leda till apati och uppföljning är därmed mycket viktigt.

Den tredje presentation hölls Mia von Euler som är professor i medicinsk vetenskap med inriktning mot neurologi vid Örebro Universitet. Temat för Mias presentation var epilepsibehandlingens effekter på kognition. Kognitiv påverkan är en vanlig följd av epilepsi men även antiepileptika kan leda till nedsatt kognitiv funktion så vad som orsakar nedsättningen kan vara svårt att avgöra. Många upplever subjektiva kognitiva besvär vid antiepileptisk behandling. En studie har visat att man både objektivt och subjektivt kan påvisa en kognitiv påverkan vid antiepileptisk behandling särskilt för vissa typer av läkemedel, bl.a. det mest effektiva läkemedlet vid epilepsibehandling. Det är viktigt att följa den kognitiva förmågan vid antiepileptisk behandling är ett av de avslutande budskapen i Mias föreläsning.

Vid diskussionsstunden före lunch hölls livliga diskussioner kring förmiddagens ämnen.

Efter lunch var det dags för Tanja Rube, apotekare från enheten för kognitiv medicin i Ängelholm, att prata om potentiella kognitiva effekter av antikolinerga läkemedel. Tanja inledde med att berätta om sin roll som apotekare på enheten för kognitiv medicin som innebär att hon noga går igenom patienternas läkemedel och bland annat tittar på interaktioner. Vissa läkemedel är viktiga att vara försiktig med hos personer med kognitiv sjukdom. Det gäller särskilt läkemedel med antikolinerga effekter som återfinns inom många olika läkemedelsgrupper. Exempel på sådana läkemedel är tex antihistaminer, medel mot inkontinens och tricykliska antidepressiva läkemedel. Läkemedlens grad av antikolinerg effekt är varierade och man bör ta hänsyn till den sammantagna antikolinerga effekten snarare än användningen av enstaka substansers antikolinerga effekt. Skalor för att skatta en patients totala anitkolinerga belastning har tagits fram och Tanja poängterar att detta bör vara ett givet inslag i en kognitiv utredning.

Nästa föreläsare var Robert Sigström från Institutionen för neurovetenskap och fysiologi på Göteborgs universitet. Robert pratade om kognitiva effekter av ECT behandling. ECT behandling är kontroversiell bland annat på grund av att den har kognitiva biverkningar. Det är omdebatterat huruvida ECT ger kvarstående minnesproblem eller förlust av minnen långt tillbaka i tiden. En meta-analys har visat att det inte går att visa på försämrad kognition på lång sikt mätt med psykometriska tester men vissa patienter upplever själva en minnesstörning lång tid efter ECT.  Den svenska PREFECT-studien (Predictors for ECT), genomförd 2014 – 2017, syftar till att få bättre förståelse för behandlingssvar och biverkningar av ECT-behandling. I denna har förändring av subjektivt minne före, under och efter ECT undersökts. Deltagarna fick även skatta i vilken grad de upplevde att minnet påverkats på en likertskala. Lägre ålder, kortare uppföljningstid och negativa förväntningar på minnespåverkan hade samband med försämrat självskattat minne. Lägre ålder, mer negativa förväntningar på minnespåverkan och mer självskattade minnesproblem före ECT hade samband med en mer negativ utvärdering av ECT:s effekter på minnet. På frågan om sin egen inställning till ECT behandling svarade Robert att han metoden skall väljas efter noggrann indikationsställning. 

Även behandling av cancer så som strålbehandling och cytostatika kan ha effekter på kognitiv funktion. Om detta pratade Erik Fernström från avdelning för Onkologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset under eftermiddagen. Subjektiva upplevelser av kognitiva problem är vanligt förekommande efter cytostatikabehandling och annan farmakologisk behandling mot cancer. I motsats till cytostatikabehandling är strålbehandling mot cancersjukdomar en lokal behandling som ges mot ett specifikt målområde i kroppen. Långtidsöverlevnaden efter behandling av primära tumörer i huvud och hjärna, så väl som efter behandling av hjärnmetastaser, blir ständigt bättre. Detta gäller inte minst behandling av hjärntumörer hos barn. Mot bakgrund av detta har kognitiva bieffekter av strålbehandling mot hjärnan blivit ett aktivt forskningsfält. En lovande inriktning är protonbehandling som i jämförelse med elektromagnetisk behandling begränsar skadeeffekterna på normal hjärnvävnad. Den behandlingsformen ges i Uppsala för patienter från alla sjukvårdsregioner i landet.

Dagen avslutades med att Moa Wibom, Enheten för Kognitiv medicin, Ängelholms sjukhus gav oss en fördjupning i icke farmakologiska behandlingar vid SCI och MCI. Utvecklingen inom diagnostik gör att vi idag har allt fler personer som lever med subjektiva (SCI) eller lindriga objektiva kognitiva symtom (MCI), frustrerade av den starkt begränsade behandlingsarsenalen. Inom cancervården har man länge arbetat med patientens upplevelse som en del av läkandeprocessen. Ett gott bemötande och tydlig, tillgänglig information vid rätt tidpunkt har till och med betraktats som en del av behandlingen. Hur kan vi som arbetar med sjukdomar som ännu inte är botbara men icke desto mindre dödliga lära oss av erfarenheterna från andra medicinska områden? Moa gav värdefulla tips på enkla icke vetenskapligt utvärderade men välbeprövade praktiska sätt att stötta en patients läkandeprocess.

 

Per Johansson och Moa Wibom höll i den avslutande diskussionen.

Styrelsen vill rikta ett stort tack till alla deltagare, arrangörer och presentatörer under den åttonde konferensen. Det var en, till formen, annorlunda konferens men detta hindrade att vi kunde tillgodogöra oss de givande och aktuella föreläsningarna. Deltagarna var också aktiva i chatten med både kommentarer och frågor vilket gav spännande diskussioner. Den digitala formen fungerade på det stora hela mycket bra och endast enstaka mindre tekniska problem uppstod. Det enda vi saknade var kanske snacket över fikat och lunchen. Nästa år ser vi fram emot den nionde konferens med temat Att leva med kognitiv funktionsnedsättning. Vi kommer då att fokusera på de utmaningar som både personer som upplever nedsatt kognitiv funktion men inte diagnosticerats och de som diagnosticerats med någon typ av kognitiv nedsättning. Vi planerar att ta ett brett grepp på denna fråga och ta upp kognitiva nedsättningar som kan uppstå vid en variation av olika tillstånd tex Covid 19, utmattning/stress och olika neurodegenerativa sjukdomar.

/Lotta Ryd