Jacob Stålhammar vid Institutionen för Neurovetenskap och Fysiologi disputerade måndagen den 10 juni 2019 med avhandlingen ”Precision in neuropsychology. Four challenges when using simplified assumptions”. Avhandlingen finns här: http://hdl.handle.net/2077/59540

Sammanfattning på svenska:

Kognition omfattar allt som har med tanke, minne, språk etc. att göra. Neuropsykologiska test är kognitionsmätningar som bjuds av psykologer. Neuropsykologiska test anses vara “the gold standard” (det bästa sättet) att mäta kognitiv kapacitet, men kraven är olika i forskning och klinik. I en klinisk neuropsykologisk bedömning ingår mer än bara mätning (den kan t o m vara en liten del). Detta arbete fokuserar på mättekniska aspekter med fyra exempel. Exemplen kommer från fyra vetenskapliga arbeten som visar på risker med att på ett förenklat vis använda tidsbesparande antaganden:

 Artikel ett, visade hur intensiv träning i minnesteknik gav höga resultat i minnestest. Den första artikeln gav exempel på extrema övningseffekter, utan att personen sett just de testen innan.

Artikel två, visade att tidsbesparing genom att bara ge de svåraste uppgifterna på ett benämningstest (Boston Naming Test, BNT) – men samtidigt ge gratispoäng för ej testade uppgifter – tydligt höjde milt dementa patienters resultat. Gratispoäng gav sämre precision.

Artikel tre, visade fler och större förändringspoäng hos de som led av svårare sjukdom, men också att övningseffekter i enstaka test inte kunde uteslutas. Den tredje artikeln säger att genomsnittet av flera förändringspoäng är säkrare att bedöma än enstaka.

Artikel fyra, visade att test som för en svensk modersmålstalare anses testa “bara” snabbhet, för en person som inte har svenska som modersmål också verkar testa förmågan att benämna något. Språkeffekter påverkade användbarheten hos vanliga snabbhetstest.

Detta arbete visar riskerna med fyra förenklade antaganden: ”testsekretess räcker”, ”testförkortning är riskfritt”, ”förändringspoäng ger alltid samma slags information”, ”modersmålseffekter syns bara i verbala deltest”. Ingen neuropsykolog är okunnig om dessa risker, tvärtom. Men när behovet av mätnoggrannhet är stort – som vid gradvis förändring, flera år innan manifest sjukdom – då kan precisionen förbättras om man beaktar ovan nämnda fynd.