Konferens i anslutning till Alzheimer Association International Conference,UCL, University College London, London
Idag talar man mer om den ökande åldrande befolkningen, och begreppet “äldreäldre”. På senare år har man noterat att saltintaget minskar, stroke minskar och död i stroke minskar. Man ser färre med Alzheimer’s demens och fler som räknas som ”mix” dvs med vaskulära faktorer i ökande grad tillsammans med Alzheimerfaktorn.
David Werring, klinisk neurolog från UCL, London föreläste om betydelsen av små perforerande kärl (arterioler) och kapillärer. Störningar i dessa orsakar upp till 80% av de intracerebrala blödningarna. Han talade om den strategiska betydelsen av de perforerande kärlen i basala ganglierna och vit substans för symptombilden. Han refererade även till ”tysta infarkter” som i realiteten inte är tysta. Dessa är 5 ggr vanligare än tydliga akuta strokes. Det finns tydliga samband mellan småkärlssjuka, stroke och demens rapporterade han.
Sarah Pendlebury, Oxford redovisade resultat från Oxford vasculary study. Risken för vaskulär demensutveckling varierar från 7 till 40%. Det behövs mer populationsbaserad forskning för att ytterligare klargöra frekvensen menade hon. Nu tittar man i Oxford särskilt på minor stroke och eftersom de flesta strokes (2/3) är lindriga. Yngre än 65 år har större risk för demensutveckling vid större infarkter. Hos äldre ökar både större och mindre infarkter risken.”Transcient cognition” dvs konfusionsepisoder eller tillfälligt försämrat minne ökar risken senare för demens.
Anders Wallin, Göteborg talade om neurokemiska markörer vid subkortikal småkärlssjukdom. I spinalvätska kan man se förhöjd albuminkvot som vid blodhjärnbarriärläckage, immunologiska förändringar, förhöjning av neurofilament light subunit som är en del av cytoskelettet i hjärnans djupa delar, normala Total-tau-nivåer som tyder på intakta kortikal axoner samt viss beta-amyloidsänkning men inte som vid Alzheimer’s sjukdom.
Masafumi Ihara , Osaka, Japan förläste om mikrober och vaskulär sjukdom. Man börjar studera
”brain-gut-axis”, dvs hjärn-tarmaxeln vid småkärlssjuka, där man tex har tittat på förhållandet mellan munhålestreptococcer och microhjärnblödningar vid hypertoni.
David Attwell, UCL, London föreläste om pericyter, en cellpopulation som bla deltar i kapillärfunktionen, när kapillärerna drar ihop sig eller dilaterar. Drabbas dessa av syrebrist och dör klämmer de ihop kapillärerna som inte kan försörja hjärncellerna, som då dör. Pericyterna är den största cellpopulationen i hjärnan, och den näst största populationen i hjärtat. Bla har man säkerställt att pericyterna är involverade i diabetesretinopati.
Anil Tuladhar Nederländerna har studerat cerebral amyloid angiopati, CAA och vilka bansystem som störs lättast vid ”hack i ledningarna”. De långa associationsbanorna har stor betydelse. Man talar om ”rich clubs”: regioner med högt antal ”connections” som sedan i sin tur har kontakt med varandra. Ex på rich club connections är putamen och thalamus. Dessa är relaterade till global förmåga och processhastighet- fallerar systemet blir man trög och långsam. Vid CAA noteras en sänkt global hastighet. Posteriora-frontala banhastigheten sjunker. Boven i ledningsstörningarna är framför allt mängden perivaskulära lesioner.
Vladimir Hachinski, London, Canada sammanfattade utvecklingen inom den kognitiva forskningen och vilka utmaningar vi står inför. Han talade om vår högfunktionella cortex framförallt frontalt och parietalt, där den primitiva hjärnan inte riktigt hunnit med lika snabbt i utvecklingen. Detta har betydelse för cirkulationsförsörjningen vilka kärl som kan penetrera ända ner till vita substansen och vilka vägar de tar. ”Hjärnan har blivit så stor så fort”. Han betonade att nya forskningsmetoder och modeller behövs för att komma vidare i forskningen. Här behöver man tex koncentrera sig på de ” rena” fallen för att lära oss mer om Alzheimer’s sjukdom. Vi måste optimera oddsen för studier. Vi behöver få in mer kliniska studier, populationsbaserade och använda nya metoder och tekniska analyser.
Efter två fantastiska dagar kunde vi återvända hem med nya kunskaper och nya idéer och ser fram emot höstens arbete i den kliniska vardagen.
Vid pennan
Ann-Marie Liljeroth
sa-interventioner
Vissa enheter jobbade med stödgrupper mellan uppföljningarna, andra jobbade med mer utbildningsinsatser mot resterande del av vården. Vi va dock flera som tyckte att det här med ”minnesmottagning” och ”minessjukdomar” började bli något föråldrat då vi idag vet att det inte bara är minnet som är påverkat, och att de första symtomen kan vara exekutiva.
En mottagning som har ett bredare tänk än bara demenssjukdomar. Många mottagningar och enheter jobbar så idag och det finns redan ett par som kallar sig enheter i kognitiv medicin men flera behöver hoppa på tåget! Idag riskerar vår patientgrupp att skickas runt till neurologer eller psykiatrin många gånger innan de kommer till oss som är experter på kognition. Detta önskar Svensk Förening för Kognitiv Medicin förändra genom att arbeta för införandet av en egen specialistordning för kognitiv medicin samt medicinska mottagningar som är specialiserade på kognition!
